När himlen lyfter över ett rosa Slussen
och allt är högt och klart
känns ensamheten större
som att den äntligen får plats
och jag tar bussen
mot nya platser
att andas syre
som inte är återanvänt
att möta en blick
som inte är inåtvänd

Du får mig att
trampa kullersten
sitta på café
och längta efter varmare händer
och att inte smsa dig
för att jag inte vill ge dig chansen
att göra mig till den som väntar
på stegen när du går bort från mig
bli röken som fastnar i min sjal
när jag behöver ett filter
för att andas
utan dig

Och jag måste ha drabbats av minnesförlust
för det enda jag har
är ett minne av lust
och värmen under ditt täcke
hur mitt hjärta slog
och du log
och sa
att det kommer bli en hård kamp
för mitt kommer slåss tillbaka

Den första snön bryter ny mark
som jag bryter mark
iväg från något som läckte
nöter jag asfalt
Södermannagatan upp
och dom släcker i fönstren
när jag går förbi
jag har slutat räkna tid
jag räknar snöflingorna
och jag undrar
när den första snön faller i mina spår
om det förflutna är allt vi har
om vi hittar tillbaka ändå
och när jag är klar
ska jag ringa dig
och säga att allt var ett misstag
och om det finns något kvar
förutom nostalgi
så kommer jag ta min promenad förbi
ditt hus
och det kommer vara fjäderlätta steg
och jag kräver inget mer
än att få återanvända ditt syre
och en kopp te
samtidigt som dina fingrar
ritar cirklar som inte sluts
över min hud
och jag kan landa
i att inte andas
bara andas ut