Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stockholm läker sakta i december

I teorin låter det inte så troligt att man med en trubbig plastspade ska kunna gräva ett hål från en lekpark i Sverige till andra sidan jorden
Ändå kan man ge sig fan på att alla barn har försökt någon gång

Och det är väl det jag kan sakna ibland
Den där blinda tron på stordåd
För det är som dom säger
Stockholm läker sakta i december
då blir spriten sårvätskan i våra sår
och vi slutar tro på mirakel
vi dricker vårt kaffe på tunnelbanan
och hoppas att världen ska förlåta vår existens en dag till
kanske ett år

När vi läst i tidningen en gång för mycket om
Föräldrar som dödar sina egna barn
att oljan tar slut
att permafrosten smälter
att USA invaderar ännu ett land
historien upprepar sig och
det blir retorisk julafton på twitter
utan undantag
ett standarsvar
”vad var det jag sa”
men att ingen egentligen orkar bry sig

När dom säger på radion att
revolutionen är inställd på grund av underkylt regn
då tar apatin fart
jag vänder jag mitt inåt i mitt skal
känner pulsen som skaver
mot stygnen på insidan av huden
reliker av
dom igelkottaskinn
som vi vände ut och in
för att kunna vara ensamma tillsammans
i sociala spel
där vi sväljer svärtan
För att det är så jävla svårt att göra rätt
Men det är ännu svårare
När vi gör fel

När världen tar ett skamgrepp på våra samveten
Fylls löpsedlarna
av glitter och tonartshöjningar uppsydda på en scen
och vi vill inte definiera oss själva
det blir pronomernas krig
och vi kräver att bli kallade för hen
Vi kallar det för underhållning och viktiga debatter
Och plåstrar våra sår med halvtrasiga skygglappar
Och jag undrar vem som ingriper när vuxenvärldens lek blivit för hård?
Och när vi gav upp försöken att gräva hål för att ta oss härifrån?

Min bästa vän bor på andra sidan jorden
Och jag skrev till henne att jag önskade att världen var mindre
Så att hon skulle vara närmre
Fast jag vet att hon försöker krympa den
genom att ge en ny generation ett språk
Så att hennes barn en dag ska kunna prata med mina barn
Och fast jag tror att vi är för frostbitna
För trasiga
Och för uppgivna
Så kommer mars och hoppet återvänder när tjälen tinar i marken

För jag har sett den nya generationen som ska slåss
Och dom har redan kommit rätt långt
Att döma av hålen i lekparken




Fri vers (Spoken word/Slam) av Louise Sisaster
Läst 754 gånger och applåderad av 29 personer
Utvald text
Publicerad 2013-03-03 20:13



Bookmark and Share


  M_Franke
Fantastisk text som är full av känslor o skriven på ett väldigt skickligt sätt, bravo!
2013-05-21

    ej medlem längre
En jävligt djup text..fyndig..rak..ärlig ..bra !!!
2013-05-18

    ej medlem längre
ja, briljant. rakt igenom.
2013-05-17

  hansensson
Briljant ta mig f-n!
2013-05-17

  Yrre VIP
Oj, vilken text, vilka tankar du förmedlar! man håller bara med, nickar och hummar och skakar på huvudet, ja, visst är det så, visst är det så.
(sen att det blev skrivet så snyggt är ju bara en bonus)
2013-05-16

  Robin V
Wow! Fantastiskt bra! *Bokmärker*
2013-03-03
  > Nästa text
< Föregående

Louise Sisaster
Louise Sisaster