Ibland är mörkret
Bara förbipasserande moln
En skur som renar och väcker upp
Sedan ett stråk av blått
I dina ögon, och ovanför mitt huvud
Ibland är mina tankar som nyfallen snö
Rent och klart och jag landar mjukt
Följer mina fotspår
Tillbaka till nåt vackert, tillbaka till dig
Ibland är dina ord och dina blickar
Precis vad de ska vara
Ibland kan jag leva en hel dag
På dina blygsamma fraser
Och sväva stilla och varm genom regn och snö

Ibland är mörkret
En svärm av utsvultna gamar
Som sänker sig över min livlösa kropp
Färgar min öken röd och kall
Framför dina ögon av kyligt blått
Ibland är mina tankar obönhörligt
Regn i november, fallande is
Fäller mig där jag går
Fåfängt tillbaks till dig
Ibland är dina ord och dina blickar
Vad de egentligen alltid har varit
Den fallande bilan, snaran som dras åt
I tysthet, i skälvande och ostoppbar oro.