Plikttrogna

kvinnor skalar i oändlighet

Potatis

skalen ringlar till golvet
likt ändlösa maskar
under tiden växer högen
av skalfri potatis till ett

Berg

Kvinnor

som inte förväntar sig någon
tacksamhet för sin idoga gärning

lukten av rå potatis
sticker i näsan
i eftermiddagssolen, luften
darrar i motljuset

kvinnorna tar upp den oskalade
potatisen ur djupet av en tunna

Potatisberget skymmer redan
deras ansikten

genom en glugg faller
en ljusstrimma över bordet
utifrån hörs den sorgsna
sången från en koltrast