Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En poetisk, mörk syn på mobbning...


Ensam och övergiven...

Ett hjärtskärande skrik viner över de kala kullarnas toppar
Otydliga skuggor med blodtäckta klor och blottade tänder avancerar

I skogens dunkla vrår ser han rörelser bland trädens brutna kvistar
Den lilla pojkens blödande arm väcker deras blodtörst till frenesi

Med stapplande steg mot evighetens sista sluttning faller han till marken
Han söker febrilt efter livet men hittar endast dödens kalla famn

Sitt sista andetag spenderas förgäves när de sliter hans sargade kropp itu
Den lilla veken på pojkens korta livslåga har nu brunnit ut

Detta....är sanningen...




Fri vers av Thimmy
Läst 222 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-12-01 20:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Thimmy