När jag somnar är jag lycklig.
Då får mina dagdrömmar liv.
Allt blir som jag vill att livet ska vara.
Men sen så vaknar jag igen.
Omgiven av detta mörker,
då ljuset väntar igen nästa natt.

Jag är en drömmare.
Verkligheten är inte min grej.
Men skulle jag få välja,
ja då skulle jag valt drömmarna till verklighet.
För att bara drömma är inte lätt,
man får höga förväntningar på verkligheten.

Jag vaknar med ett brustet och längtande hjärta.
Längtande efter att drömmarnas beröring ska bli sann.
Brustet för att ingenting kan mätas med mannen i drömmen.
Han som rör vid min hud så det bränns,
han som får allt att verka verkligt.

Tills jag vaknar igen, och hela kroppen gör ont.
Omgiven av detta mörker,
då ljuset väntar igen nästa natt.