Jag är en återvändsgata
som slutar mot en betongvägg
i en miljonprogramsförort

Jag är en rostig gallergrind
bak tjugotre spjälor i bredd
stänger jag in min frihet

jag är nästa buss
som aldrig kommer

jag är den övergivna
som fryser till is men
ändå väntar tålmodigt

jag är skuggan av
den falnade elden

där inga frusna händer
längre värms