När orden rörde vid hennes själ åt de upp hennes skavanker.
Hon vaknade upp som ur dvala och fick sin identitet tillbaka.
Sorgen och ilskan försvann när hennes självömkan föll i backen. Ingen ridå längre att dölja sig bakom, när ljuset förgjort mörkret.
I en uppenbarelse av självperception accepterade hon sig själv och den hon var och älskade allt det som gjort henne till det.

På scenen dansar hon lycklig idag, framför ögon som andlöst följer alla steg hennes älskade varelse tar.