blod

forsar ur varje ord

lämnat darriga ilskna spår efter sig

som sista bekämpande andetag ...

... huggande smärtor tar aldrig slut

där mellanslagen faller

meningen ständigt gapar efter förståelse

stycket gråter efter frihet

flödet sveper bort sötman i varje konstgjort andning

kvar står den nakna bittra kärnan

den söker skydd

eller stöd som bör finnas någonstans ...

... vreden hetsar till

så in i helvete ...

... med all sin kraft

slår kärnan ihjäl den falska lyckan

som den en gång trodde var sann ...