Så svårt att förklara

varför du inte längre värmer lika bra som alla andra vinterkvällar
och dina kyssar ger aldrig samma känsla längre och när dina händer vandrar längst mina lår vill jag känna spänningen pulsera i min kropp bland värmeljusens skuggor och berg av duntäcken

men det går inte att tänka bort att när du långsamt rör dig ner mot min navel och håller krampaktigt kring mina höfter så trånar inte min kropp efter din tunga eller någon annan form av beröring och jag kan inte förklara varför längre

Allting försvann efter dom veckorna du inte hörde av dig och jag bad bara om en sak och det var ett samtal att du var okej för det var det enda jag krävde av dig när du i sista minuten förklarade att jag åker nu, men jag älskar dig

Och jag älskade dig så mycket att jag grät och skrek och tog onödiga tabletter för att kunna leva som en normal människa för du skulle höra av dig, det va det enda löftet du behövde hålla

och på en risig nattklubb någonstans i :ilano stog jag med armarna i taket och blundade till musikens bas som fick mig att glömma allt för en sekund
men i mitten av låten "Torn" med Nathalie Imburglia lyser ditt namn upp på telefondisplayen och jag slänger den så hårt jag kan i marken och skriker: "Your a little late






im already torn"

så egentligen är det kanske inte så svårt att förklara
efter fem år av intriger och kvävda skrik
efter hat och kärlek och saknad att bara få vara en del av spänningen i någons fullspäckade liv, bara få va en tanke hos någon som har fullt upp



bara ett samtal