det här med att vara
utomstående.

liksom utanför världens kamp

inget att glädjas åt

kanske någon gång, men nu
saknas det innehåll

ensam, såsom Gud har bestämt

det var så en gång. jag valdes ut att vara den ensamma. kanske med ett uppdrag.

att se
att betrakta och registrera. som en annan släktforskare.

bland blåsippor fick jag ändå trippa
som barn
blommor, de gav lite tröst, som änglar
exilen och samhällsbyggnaden

på Konsum köpte mamma köttbullar i gräddsås. på burk. ibland.
burken var blå och vit och stod längst ned på hyllan.

smaken av burk var så himmelsk, som molnen, änglarna på molnen.

nu är allt. tungt. och tyngdlagen
drar mot återvändo

en längtan efter mer tomhet
som att uppslukas av sitt eget hjärta