Har sett en film,
där var det rätta någon sorts truism,

john wayne sköt de som förtjänat att dö,
då jag ville göra det rätta fann jag mig bo i helvetet,

jag kan ej döda,
ty samvetet finns där sedan,

ivägen för att leva med det rätta framför ögonen,
tittar på kanylen,

den ligger på bordet,
snart blir allt bättre,

två kabbar,
pang,

avser höra john wayne säga that will be the day sedan i en film förlängesedan, jag gråter inte längre,

men jag längtar efter dig,
kanske galenskapen närmar sig

låt den komma,
ska bli skönt att slippa tänka på alla drömmar jag stulit,

väntan driver mig till vansinne denna afton,
universum stirrar blint på mina tankar,

små reflektioner och självpåtagna martyrskap,
min oärlighet,

mitt hat,
min fruktan inför kärleken,

ingen fäster något avseende vid en dödens budbärare,
jag tillverkade helvetet själv,

och nu lever jag i detta,
vilken egenart,

ni får mig att spy
jag ser din skugga flyta i mitt blod,
kysser dig varsamt,

din hand i min,
vår kärlek,

evig liksom tiden,
levande likt varet i en infektion,

döden jagar själar denna natt,

men jag vägrar,
kastar pisolen åt helvete,

skriker ut mitt vanvett och ser kärleken blomma i ditt hjärta,
dina tårar binder mina ögon vid ljuset,

vi förenas nu i älskog,


slutet på en kyss,
hatet i din kärlek

trasor utav papp
sönderrivna

skingras i vinden
fånge i

min
kropp


Hon stod där,
välbekant och tittade,

som i en dröm kysste jag hennes tårar,
jag trodde du dog älskade,

natten då ambulanserna skrek,
och vasinnet lämnade din själ,


nu stod hon där,
med sitt mörka hårsvall och älskade


krossade
tårar



vägrar dö