Nedför gatan gick han sakta framåt i regnet, tankarna strömmade fram som en sanning i natten.Den vilda skräck vilken förbyttes i ångest då han insåg vidden av det som verkligen skett denna natt, hon hade förnedrat honom, besudlat kärleken.Han fann henne skrattande i det gemensamma hemmet, hon skrattade åt hans enfald eller oskuldsfulla sinne, hon var otrogen, sedan skrattade hon åt sin förbannade dumhet, adrenalinet, sedan skriken i lägenheten då han tagit yxan, det första hugget föll över hennes rygg då hon sökte fly, nästa hugg öppnade bakhuvudet och hennes gestalt blev liggande i en blodpöl på golvet.