när jag vaknar ska jag
förgöra världarna
allihopa, ty världen gick
inte under

jag hade hoppats, det
var min sista chans
att slippa dessa flätor
av ovärde
utan att förlora hedern¨¨

//mannen som tog mitt liv inifrån mig
skickar gåvor från sin nya ///////////
jag kastar
deras namn//

jag kastar
allt som har med livet att skaffa
bland soporna

och jag hatar

han älskar henne
hon älskar honom
kvinnorna kräver, männen tar

sig rättigheter och löften

bryts som kvistar i storm
den som förlorar ådrar sig

allmänt löje

fader och son som aldrig
erkänt varandra, lika som bär
älskar varandras förluster
dotter och fader skiljaktiga och
oskiljaktiga förgör de
varandras själar
trampar och flätar in band av
öppna sår

se, så lätt det läker!

(se så djupa ärren)

Men vi är ju moderna människor!
och borta är mitt milda sätt

när hatet antänder berget
underminerar det marken
jag går på
och allas mark

jorden brinner nu
brinner gör också

arvet, som är tydligare än horisonten

jag skriker; Ge mej tillbaka nyckeln
till min familj, jag skulle varit
en familjemedlem
men han äger mej nu, och allt
som tillhör mej
och tillbaka finns inga vägar
,

jag hatar denna
intrasslade varp

och jag ångar allt jag nånsin gjort
ändå bär jag min faders kors
nu om min hals