vilsekommen någonstans i den kalla vintern
försöker framkalla lite värme från en sommar alltför länge sen
kommer knappast ihåg hur solen ser ut på den bleka huden
men gamla pigmenten gör sig påmind
och en röst med ljusa klang som ropar i luften på ett främmande språk

Flydd är tanken om spårlösa krafters längtan,
sedd av en dag som aldrig kom,
kanske är ordet som ständigt lever
och nu är det som alltid börjar om

betraktade sig själv i den vilda naturen
stolt över blåmärken på kroppen och i själen
livets njutning serveras inte på fat
kamp mot öde avgör ens styrka
det fick man lära sig tidigt från vaggan

Det räcker med en blick,
ett skapande hur ett vi blir till,
för att härdas ur den ugn
som andra kallar för liv.

det räcker med en tanke
en famn och ett mänskligt hjärta
för att kunna se livet från den ljusa sidan

Det räcker med oss!