Jag har tigit.

Men jag har tyngder på mina axlar.
Utan familj. Det som andra föds med har jag dött.

Jag förbarmar mig över mina medmänniskor och gråter för dem. Jag gråter för dem därför att jag gråter för mig själv. Gränslandet däremellan behärskas av trollen.

Love is not a victory march
It's a cold and it's a broken Hallelujah

sjunger Leonard Cohen.

Där finns avtrycken i barnasinnets saknad. Ögonen bakom dörrarna, vidöppna, frågande.

Vägen är frusen nu. och snön.

Där fanns Agata

Var avlad i lönndom och skam av en lösker man, kanhända.

Hennes mor gifte sig dock i tid. det är vad jag tror. Men i moderns ögon fanns alltid skammen. Och horluvan bar dottern, den oäkta, från födelsen; av hora avlad till hora bliven.

Sådan boren födde Agata vid 16 års ålder en son. Hon kallade honom Olvert. Vilket förskräckligt namn för en pojke , oäkting och pojke på en bruksort.

Men skammen hade Agata redan, ändå blev fadern, som hette Osborn en god och kärleksfull make som älskade henne hand i hand genom livet.

Så tror jag, men allt vet jag inte, nej. Men Olvert, han var en skam som inte borde finnas. Så var det. Trots att detta äktenskap, det mellan Osborn och Agata, var av kärlek tills döden skiljde dem åt. Och döden hette Alzheimer. Sålunda försvann hennes medvetande. Långt innan hennes hjärta stannade.

Vad bar detta oönskade barn med sig till sina familjemedlemmar; att kärlek är en skam som skall döljas till alla pris. Som är något förbjudet och skamfyllt.

Så blev det. Amen.

Detta är vad jag tror. Kärlek är inte för oss som hör till enkla släkten. Därför att skammen är vår. För betydligt längre tid än den egna livstiden.


Kärlekens logik tar sina steg vidare. Ut i obehövligheten.

Och Olvert gifte sig sent om sider efter tidens räkning. Med en kvinna han inte ville. Men av skam. Av rädsla för att barn skulle bli till undvek han barnalstring länge. En behärskad man, av nöd var han tvungen. Så hade han lärt. Men i många kvinnors sköten sökte han sin mor. Naturligtvis utan att finna henne där - modern, hon som inte fick ta hand om honom, som fick lämna hemmet för sin försörjning, lämna sonen hos mormodern. Sträng och kyrklig var mormodern. Och fördömande mot dem som inte. Som hon själv, som fött en dotter alltför tidigt. Och det går vidare, så väl visste hon hur man handskas med oäktingar.

Sedan, efter ingånget äktenskap mellan Osborn och Agata föddes en lillebror. Han som var önskad och planerad. Som storebror Skam kom att hata och avundas. Ty brodern fick UTBILDNING. Inte så värst, studenten och polisskolan, inget man kunde nå överklass-status på. Men för den som inte fick var det en nagel. i ögat.

Men man håller sin kvinna. I tyglar.

Mannnens tyglar. Håller ingen alls i.

Frostade fingrar på glaset vädjar om samförstånd. Men i dessa trakter härskar Mannen.


Buddistisk munkar anser att mannen är en högre stående varelse än kvinnan. Dom glömde mannens inbilska fåfänga. Jag har ett svar att ge dem.

Jag skaffar mej en klar bild här och nu. Med de tillgångar för detta jag besitter. Tack!" Här bland gnistrande stjärnor, som en skymt av sanningen.....

Historien kommer att följas av en fortsättning......

Och det är inte musik, ty musik var obegripligt trams för dessa fromma