Jag har väntat utanför din dörr
alldeles för länge
för att anses normalt
i rädsla av att blekna mot din bakgrund
om jag skulle gå

Jag har dina fingeravtryck
på min hud
men de är alldeles för få

och jag hör dina hjärtslag
i vinden mot mitt öra
som trumslag mot molnen

Jag skulle vänta utanför din dörr
alldeles för länge, om du ville
om världen skulle slita på dig
och allt skulle börja blekna
förblir du lika färggrann
som när bladen brinner på hösten

Jag har nog aldrig älskat
någon eller något,

sen kom du.