Jag

Hade en väska fylld av gråmänniskor
rikt flätade av ord och vackra minnen
samlade i hopp mellan vattenpölar 
och exkursioner till de andras liv

De liv jag anande mellan orange och brunt

I de tunna sidorna i Maos lilla röda
I glamouren hos de som dansade svartvitt
I de ouppnåeliga som andades trygg genom natten
I formen av fyrkantigt vackert målad
I räta linjers rörelser över

Och i önskan om att kunna flyga
bort och upp och vidare ...  Igenom

En gång höll jag det nära
I min utsträcka hands tårar
Men det försvann
Med både näsa och skratt