I folkhemsdrömmen
ser jag barnet dansa
på det blå bordet
med stjärnbilderna på

det var på femtiotalet
då alla tankar var nya

barnets vuxna var
älskande och glada

hennes söta fötter
de små lackskorna
med rosetter och
de vita sockorna

hennes knubbiga ben
dansade lyckliga

i folkhemmet

fanns det så mycket
som raderades sen