Säg minns du inte Skandinavien
det var en annan värld, en annan plats
och det var bara vi två som kunde rädda den
sa vi och drack vin i vår ruin, ruinen av de fattigas palats

Du minns det knappt men vi var där en gång
som förtrupp till en här som aldrig fanns
sagan om ett spöke och alla länders sång
i en samtid som sviker bland dammiga reliker ifrån forna dagars glans

Mellan öst och väst i norr låg Skandinavien
vi ville vidare och visste nästan vart
vi tvivlade på vädersträcket, aldrig riktningen
som vi skådade genom molnet av blå dunster och såg framför oss alldeles klart

Allt en stålman uthärdat och allt en kungsörn sett
vittnar om en och samma lärdom
att man har rätt gör inte att man får rätt
när efter år av brott och straff och krig och fred, historien avkunnar sin dom

I Europa långt från Skandinavien
under stjärnhimmel där våran fallit bort
längtar vi två uppgivet tillbaks till den
vackra dröm som varit alltför kort
den dröm vi haft om mod och kraft,
”in vino veritas”, kamp klass mot klass,
och en revolution med en hel legion av förtruppens kvinnor och män

Säg minns du inte Skandinavien
allt som rycktes från oss som i ett rån
alla drömmar vi aldrig kommer ha igen
vi kunde lika väl ha givit upp och åkt därifrån