det har gått många dagar
sedan förtvivlan tog
människan i besittning

över alla huvuden

löper lagerkransar
de ärans betygelse
för alla dessa män

vars änka jag är

jag dricker deras skål
men saknar dem inte

jag tar tre steg i taget
och sedan bakåt fyra

med solarna i centrum
avslutar jag det
jag påbörjade med hopp
om ett bättre liv
för 57 år sedan

jag kommer inte tillbaka