Det tar aldrig slut
luckor i minnen blir summan av två åtskilda kulturer kaoset finns alltid till hands som vardagsmenyn den gamla rycker åt sig förutvarande initiativet gör sig starkt påmind när tankarna nuddat själen under vintern den nya lockar vid tröskeln som när man väljer vörtbröd inför julen
får ofta besök av ångesten den lägger upp sina fötter nonchalant på bordet förhör oavbrutet om hur mycket svensk attityd skall det vara hur mycket osvenskt fenomen skall försvinnas en oerhört svår ekvation som inte går att lösa det krävs mod att kompromissa
gamla ordförråd faller i glömska det tar tid att lära sig nya man blir ett mellanting mot sin vilja står som ett fån ibland vädjar om lite förståelse
en vanlig morgon när man vaknar skiftar språket man börjar titta omkring lära sig att orientera och balansera.
Fri vers
av
Rise Little One
Läst 149 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2013-01-18 21:46
|
Nästa text
Föregående Rise Little One |