Trumande fingrar löper amok över bord av ek
väntan är lidande lik rakblad mot en vrist
synen att ens ord redan har setts
men ingen fågel vill föra vidare
stryper snaran kring halsen hårdare var minut

Dagar, månader, år!
Så är de i den ungas tidsrymd
Är det även så, i de äldres dar?

Tankarna har smygit sig av, nästan glömda
Och så!
En plötslig energi slår till.
Hoppandes studdsandes springades för man sig fram
I en kyla bitande hård, är värmen som starkast

Än har de inte hänt, men ack kanske tanken redan fanns
Denna lycka är inte att förstå sig på.
Allt sedan kommer den
lyckans, minut
När tiden står still, alla tankar ligger kvar i sin säng
När vilan smeker dennes kropp
Då!
Då kommer den, fågeln, med alla ord som krävs
för en lyckans minut.