Fotspåren bildar mönster i snön där jag vandrar mellan arvsraderna. Allting spretar lite just nu. I ena handen ett svärd. I den andra en tanke. Språket ligger tungt i cellerna. Religionen släpar efter i länk efter länk. Och så dessa högröstade glaskulor som faller omkring mig. Det finns i allt detta, något dolt jag prövar att finna. Bakom de skrapande hakarna.