i skogarna står granarna

picea abies

under snön, som tynger dem
stenar och mossa
som sorgen efter en älskad

en som lämnat
dött
svikit
och ställt dej i ett dike

ögon som inte når
över kanten

din gloria har fallit nu
sorgetiden är ute

efter det inget
ingen ursäkt för dej