klädd i den skiraste av skrudar

vitare än himmelsk snö

vandringen jag inte känner

barfota på glödande kol


på mitt altare av törst

slickas mina sår

jag hetsas i jakten

men vill inte fly


rosor runt min panna

där taggarna är kvar

smeker mina kinder röda

där döden tar min hand


leder mig till trappan

för mig upp till dig

ett överlämnande av frid

jag göms i din mantel


de flammande tungorna

leker med min kropp

du öppnar mig långsamt

flämtande i lust


det var livet du gav

fyllde mig till bredden

fick blodet att rusa

för av dig blev jag


Het inte Bränd