Jag har skurit bitar till den andra sidan att ge av mig själv
Jämt fördelade en var en till dig med?

Men det de aldrig förstod när det började ge ojämt fördelade bitar av sig själva var att bitarna jag skurit var från luften och aldrig hade rört varken min kropp eller själ. Och ändå fyllde deras allt för stora bitar platser i mig som var törstande och tomma. Syddes fast och nu är jag inte bara jag utan också dem och det är därför jag inte kan släppa taget när det blir mörkt och varför är jag så ensam?