Han bad mig skära så djupt att hjärtat sprack och lungorna blev till en mask som täckte hans veka ansikte.

Fransarna sänkte sig över den mjölkiga ytan som utgjorde en del av de svarta avgrundsdjupa speglarna.

Det gröna i dem tycktes ha mist sin glans och när jag uppbådade mitt sista mod hävde sig hans bröstkorg kort, blottade kantiga revben under lager av vittrade skal.
Mina. Att förvara,
älska
i ljuset av en falnande låga.