Solkyssta frön, nergrävda under nagelbanden.
Att leva är att andas; blomma ut.
Jag önskar att det fanns
annat än bara brustna trådar, lösa kvarlevor och strimlat hopp
kvar.

Jag vill skrika tills mina lungor brister,
De är det enda som håller mig orörd.
Kroppen en tillfällig barriär,
med inälvor som väger för mycket.

Nidbilden av mig dansar
i sitt eget blod.