Det står en gran på vår gård.
Den står där alldeles ensam.
Den har ljus i sig.
Man ser att det är vinter för snön ligger tjock på och runt om granen.
Man ser inte att det är ljus i granen allt man ser är små ljus prickar i det vita tjocka täcket som ligger tjockt ovan.
Snön ligger tjock på gården.
Det ser så vackert ut.

Jag önskar att jag kunde vara där ute och hoppa i snön göra snö änglar men jag kan inte.
För jag är fast, fast här inne.
För jag är fast i den här stolen.

Jag önskar att jag skulle kunna gå, springa, hoppa och leka igen.
Men jag kan inte, inte för att jag inte vill.
För att jag är fast

Jag önskar att jag skulle kunna gå bara för en dag.
Det skulle vara så kul att få leka med dom andra barnen.
Men jag kan inte, inte efter olyckan.
Det är efter olyckan som jag sitter fast, fast i den här stolen.

Det var vinter när det hände, det var jag och mamma som var på väg hem från skidbacken.
Då vi krockade med en älg och jag blev rullstolsbunden och mamma.
Ja mamma klarade sig inte igenom operationen hennes inre organ vart skadade i krocken.
Min mamma är borta.

Jag hatar inte vintern för det som hände.
Jag älskar den fast jag inte kan vara där ute och leka med dom andra.
Jag kan alltid kolla på, fast det är inte lika roligt.
Jag kan alltid drömma mig in i fantasins värd.
Där kan jag leka i snön, för där kan jag gå, springa, hoppa och leka igen.