jag är inte längre sådan
att jag går sönder
alla sprickor som numera
tillfogas mig kallar jag utveckling
där skjuter skotten ut med ny ilska
växtkraften är en gåva jag har slutat vara rädd för

därför är det inte rädsla jag bäddar ner
mellan dina nötta lakan
inte obeslutsamt motstånd
jag har kommit ut
på det kvävda hatets andra sida

jag har prövat mig hårt
jag var den mest onådiga
jag fäktade vilt i luften som en dåre
jag trodde inte mig om att kunna såra så häftigt
varför blodet ännu är varmt
i övrigt saknar jag inget
i övrigt är det frid
som stormar i mitt hjärta