Hon sa: Jag har ett hjärta
det är vargens hjärta

längtan efter skogarnas grönska
öppnade hennes ögon för vargen
vargens sinne fyllde hennes hjärta
med trädsus, dimslöjor och sjöar
längs stranden bland bladverken
i solglittret är rädslan borta

ändå
förlorade hon förståndet där
för alltid och för att aldrig
finna det åter
ett hjärtstillestånd som ingen
överlever
nu törs ingen längre vakna
stiga upp ur sitt vinteride

sov sov, var stilla därinne,
manar moderdjuret de sina
faran är alltjämt för stor

vem törs, där ute drar vargflockar
omkring med sina hjärtan utslitna
då blodet torkat
söker de sin föda bland soporna

de mänskliga efterlämningarna

det enda som finns kvar nu när

vår stora längtan har grusats

Vargkvinnan
sitter med förbundna ögon
och en trasa med formaldehyd
instoppad i munnen

vargarna sliter redan i hennes
bleka och sorgliga lekamen

vargens hjärta har stannat
i henne