Det ockulta rummet. Ett rum med spetsprydda transparenta väggar öppna mot evigheten. Gamla och betydelsebärande. En pendyl på ett gråvitt bord. Gråvit, dammig, brevid ett stelnat fotografi, en gåspenna i ett bläckhorn.

Tacksamhet.

Där finns barnen, med uttryckslösa ansikten, vita ansikten och stora ögon. De väntar, de är klädda i finkläder. De väntar på något viktigt. Något som skall avgöra deras verklighet. Dit ingen utomstående kan nå fram.

främmande eldstod virvlar en runt i rummet. Motsatsen till deras kyla. Den är kommen från en annan planet. Ty isen smälter inte alls. Icke heller barnens stela ansikten.

Deras kyla är bestående och obegriplig.

Deras uttryckslösa ansikten bär samhället. Alltid.

Rummet för dem i samhället initierade. För elden är det utomjordiskt och fyllt med fara.

Det ockulta rummet. Låst. Utan något nyckelhål i dörren.