Läser inga ord nu, de har ändå mist sin betydelse. Nu när Männen som hatar kvinnor breder ut sig som en projicering över vinterskogarna. Som skuggor större än åskan.

Över de stora fälten , vidderna i öster, tundran i norr, öknarna söderut, haven i västra kanten. Där är deras skuggor, där är deras våld i våld.

Ingen råder sig. Och jag. Vill inte längre se utan blundar, drar ner slokhatten över ögonen. Hur ska jag skriva bort detta, orden är en säkerhetsrisk. Det krävs tystnad. Av oss krävs tystnad och genierna.

Jo visst vill jag, men orden väger jag. Varför hatar dom så?