När inget längre lättar bördan, vad gör jag då?
När allt är dömt att misslyckas, allt jag håller i min hand
När jag är trött på det jag hittills vet

Ljuset i tunneln sägs synas i slutet av den
Men om man inte finner sin tunnel
När man vandrar omkring och bara ser enkelriktat
var helst man vänder blicken
Stegen tappar fart, spänsten avtar
Hållningen slokar allt mer, blickar gör det allt mer rättfärdigt

Livet ter sig allt mera oblickaktigt
Svårmöjligt, fullt av svårmod
Plusen blir till minus
Svaren blir till frågor
Solsken blir till regn
Kärlek förbyts till ensamhet

Ensamheten som ger ett tomrum -
ett växande tomrum som tar all liv och lust på vägen
och efterlämnar ett svart hål som sväljer allt i sin väg

Svarta hål lämnar ingenting kvar - allt som bortblåst
Ett liv i spillror, som sopas upp utan ett spår
Då ingenting finns kvar - vad har då egentligen funnits?