Så lätt det vore att skicka ett textmeddelande bara så där
Det är så tyst, så tomt, så ensamhet här
Men oavsett vad jag skulle säga skulle det kännas som om jag ljuger
Finaste, det är klart att du duger

Men om jag vill ha ut mer av livet än så
Om det inte bara räcker med att det är vi två
Om jag skriker girigt efter mer, skriker inte du?
Vart hamnar jag om tolv veckor från och med nu

Vi pratar juni nu, och sen en sommar och december vill jag inte minnas
Inte en jul till som den senaste för i så fall vil jag inte finnas
Så kan du kanske förstå att det där med nuet gör mig allt annat än trygg
Så jag tänker för mycket, jag har nog haft en och annan tanke som inte varit så snygg

Men om jag vill ha ut mer av livet än så
Om jag inte nöjer mig med något som är bra, vad ska jag göra då
Bara gilla läget och se veckorna försvinna, bara för att ha det bra med dig
Vart är jag om tolv veckor, vart vill jag vara om tolv veckor frågar jag mig

Problemet är inte du eller jag, lika lite som lösningen finns i det som är ”vi”
För det finns en hunger som inte stillas inom mig, det handlar inte om att vara ”fri”
Det handlar om en röst som inte går att tysta för det är en sanning inifrån och ut
Och jag känner igen den, och när det väl börjat tar det inte slut

Och om jag vill ha ut mer av livet än så
Då kan jag ju inte bara vara passiv och se veckorna komma och gå
För var är jag då om tolv veckor räknat från i dag?
Så jag kastar bort allt för att vinna allt det är bara så ”typiskt jag”

Det är inte så at jag inte tror dig
Jag har ingen anledning att tro att du skulle ljuga för mig
Och du är så nära mina drömmar, så nära har jag inte varit förr
Men det är historia nu, jag öppnar en annan dörr