När vi borrade för tunneln fann vi
halvvägs in i berget
en sfärisk grotta.
såg den plötsligt genom hålet i väggen
som borren hade rivit upp.
Där fanns vatten och luft
och en disig intimitet av ljusmoln som sjönk och steg,
allt var fuktigt
som inuti oss själva
och vi tänkte på våra älskade.
Handfallna stod vi där
medan borren på egen hand åt sig allt längre in i berget.
Jag var bas för arbetslaget och menade att intet skulle sägas om detta till någon.
Och så blev det.
Vi tätade
och sprutade cement över.
Det var tjugu år sedan
vi var sjutton man då och vi träffas fortfarande.