Jag minns de varma nätterna på altanen,
där vi drack rödvin, kaffe och vatten,
åt kanelbullar, mackor och smågodis,
hur myggen slog oss hårt i ansiktet,
hur hunden skällde högt på rådjuren,
som betade precis på andra sidan staketet.

Jag minns de långa milen med bilen mellan
hemmet och affären,
och svensktoppslåtarna på lokalradion,
hur bilen chokades för att den skulle starta,
och ibland fastnade i en snödriva någonstans.

Jag minns dagarna i den kommunala poolen,
fisketurerna med byfiskeföreningens båt och
den goda hemgjorda potatissalladen vi åt ibland,
Att vi såg Raskens på TV,
och ibland gick på långväga auktioner,
mitt i skogen någonstans.

Hur vi ibland åkte och kollade på ett hus,
bara för att ha ett utflyktsmål då och då.
Hur vi drack svart kaffe på en
terass på Listerlandet,
i en stuga i Skara,
eller på en brygga i Skåne.

Jag minns hur hunden gjorde stigar i snön,
för att kunna vakta vårt hus,
två små mörka stigar där skallet ekade om natten.
Hur vi satte ut gröt till tomten,
och hur ingen talade om Gud men om andar.
Hur snön ramlade ner från taket ner på balkonger,
så man fick skotta i kylan i flera timmar,
och sedan stå och skrapa bilen,
innan jobbet mitt i mörkret, på morgonen.

Hur musiken ekade med budskap om fred av Alpha Blondie,
ner till en fuktig gräsmatta en kylig sensommarkväll,
där det röktes Marlboro och dracks billig Statesman.
Jag minns hur jag dagen efter promenerade
genom skogen, och sket i kameran för jag skulle inget se.
Då kommer tre älgar gående rakt framför mig.
Stirrar och vänder in i skogen igen.

Jag minns mitt hem,
jag minns mitt land,
jag minns min by,
min skog, min familj,
mitt älskade land.