jag lät min längtan bygga ett minne

av vibrerande ton

som nådde bortom hjärtats hesa röst

det slängde o släpade

i bakvattnet av min själs brygga

men månstrålen svepte

vaggade lägrade

hjärtats tysta fråga

när vingslagen glidflög

skrattade hest

i munnens tysta brunn

du ställde en fråga

den gled tyst som en pilspets

under irisens spruckna öga

för att landa på den marmorerade

sammetshättan

av den ihopvikta svalans

konverterade skri

den knutna näven höjdes tyst

o vred handen inåt

i akut spiral

den blanka skenan

kunde inte böjas bakåt

som du tänkt

anden dök mot djupet

natten sög på ljuset 

jag lyfte min längtans glädje

under din handflatas snyftande sång

 du strök hudens vibbrerande rop

mot onyxens svala marmor

o dessa viskningar o rop

i lustens katakomber

örnen svävar över

stela urnor för att gripa

blommans skälvande sigill

vattnets stillhet flöt mot

kristallernas rusiga lycka

när vinden hackade sitt korta

komando: frys eller dö!

lugnet bak alrotens sorlande vatten

kluckade sitt viskande: jaaa!