Strandros
Jag värmer dig lilla Strandros så ömt i min mjuka hand mot nattens stränga kyla mot vargens vassa tand
*
Tills du vaknar lugnt o stilla i morgonens glödande brand o nynnar din egen sång i din egen varma sand
*
Du ligger där öppen o vaken när blombladen vecklats ut för att kyssas av solen o vinden då nattens kyla är slut
*
Du är redo att fångas av dagen du ligger där färdig o still att lysas av nuets känselspröt som smeker din röda puppill
*
Den doftar din eldröda blomma o berusar var solstråle skön som vill nära din blossande blomkalk med värme o segrarens lön
*
Sedan sluter sig blomman stilla runt sol o värme o frön för att gungas av vårbrusets villa på stranden av den egna ön
*
Där väntar den rofyllt o stilla på frukt från Livets frön som kan ge en ny liten blomma att vagga på stranden av ön
*
Dessa Kärlekens gungande blommor på Livets berusande kust de bildar ett hav böljande känslor av värme ömhet o tröst
*
Så ser du en spröd liten blomma på stranden idag igen så smek den ömt o försiktigt o gör den till din lilla vän
*
Då kanske den öppnar sin blomkalk för Livets värme o ljus för strandens skummande vågor för Kärlekens smekande brus
*
Bunden vers
(Rim)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 330 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2013-03-16 20:51
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |