Som ett hån mot min längtan

slår tiden brutalt in i min lugna strand 

har lärt mig att vara tålmodig 

har blandat för mycket fantasi i mitt verkliga liv 

minnen ordnat efter alfabetiska kategorier

Det är inte tiden som färgar mitt hår 

det är odugliga förmågan att fatta var lyckan är grundad på 

känner inte igen regnbågen 

med så tjocka dimmor i mitt hjärta 

Vänder mig inåt

ser saknaden ökar i proportionell mot tiden 

i en ond cirkel

hör mig själv skrika i mardrömmar dagligen

vädja upprepade gånger att få komma loss 

Lyckan lyser som en liten prick långt bort i horisonten 

sträcker mig efter dig, min räddning 

men avståndet blir bara längre och längre 

osvarande tårar faller 

medan tiden tickar oändligt.