en silverpil mot hjärtats freon

en sten i inseglets bröst

du kan såra mig med ord om du vill

en smekning kan ge mig tröst

                      *

jag skvalpar i ursoppans

jäsande hav

o räknar mina sår

en ristning i stenen

när du tog o gav

har satt sina djupa spår

                *

men droppen urholkar

hjärtats sten

o gör den slät o fin

så varför räkna gamla sår

i vårsol bland blommor o bin

                     *

nej kläd av dig ditt gamla skal

o puppans såriga dräkt

o flyg ut i  vårens sol

förnyad försonad o kläckt

                      *

där kan du ryttla bland  nektar

o guld

o suga på Kärlekens ord

förlossad av nuets eviga chans

att på nytt bli en del av Guds bord

                         *

förlåtelse är det renande bad

som löser upp allt gammalt grus

sen svingar du dig upp

lättad o glad

i gemenskapens värmande ljus

                          *

till sist du somnar så stilla en natt

med snabeln virad o böjd

kring en blommas pistill

så lycklig o matt

på en blomterbädd full

utav fröjd

         *