När natten tar på sig sin svarta mantel

då visar livet

en hel annan värld

det kan vara rätt

det kan vara fel

rädslan anländer vid tröskeln

då du är min ljuspunkt i vargmörkret

ett rart, gulligt och brutalt inre fullt av livsglädje

som jag söker mig till oavsett

du är den gröna oasen

som jag alltid älskat

du stannar oftast vid min sida och håller om min längtan

låter min penna få säga sitt

som en  lekfull och smekfull vind

kysser jag dig lätt i nacken

fångar ditt leende i famnen

känner mig älskad 

svävat bland orden.