i de gömda rummen

lägger jag min själ, den får vara där i djupaste av sömn

där finns ingenting,  det är tomt, öde och stilla

där lyser ingen sol, ingen måne om natten och alla stjärnor dör

i de gömda rummen

kan jag vara naken, där behöver jag inget att skyla mig med

jag får vara avskalad och ren utan menande blickar

för ärren jag bär syns egentligen inte

jag kan andas min egna luft, flyga om jag vill som en kråka

ingen ser om jag krashar eller bryter mina ben för

där kan jag läka helt bak och fram

finns inga lås av något slag, inga dörrar som är massiva och tunga

för berget av känslor kan inte öppnas, kan inte sprängas med all

världens dynamit men en kittling vid basen kan få den vibrera så

en liten lucka kan anas.... men endast för den som äger hjärtats ögon

i de gömda rummen 

behövs det verkligen dekoreras