Kan inte förstå hur dagar slutar
och hur skönhet inte förlorar den
tyngd den bär på.

Kan inte heller veta hur stjärnorna minglar
och hur kärlekens frukt smakar genom åren,

men det är alltid vi som finner gränsen utanför,
alltid vi som grundlägger saknaden vid sin rot.

Vi trotsar normerna
och låter vårt hjärta få leva efter sina kval
och hänryckningar.

Kan inte förstå hur omöjligheten kan le och ändå
väcka en ny morgonsol med dig i min famn.

men vi berikar och värnar om varandra
vid en dimension som inte kräver förståelse

och där föds alltid en ny tid och en ny värld.

Max Poisé /Thu