Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hon log alltid


springer i regnet
kalla droppar
salta tårar
slickar runt munnen
sväljer allt

en dag kommer jag dö
ni kommer alla närvara
en vacker begravning
viska till varann
"hade ingen aning"
"nä inte jag heller"


jag försökte tränga in
genom den osynliga väggen
mellan er och mig
jag sa nåt

ni tittade på varann
ruskade på huvudet
"hörde du nåt?"

ni är så upptagna
jag hör inte dit
i era diskussioner
bättre att le
o svälja salt


allt det ni inte förstår
hittar ni fel på
om ni inte kan förstå mig
då är det fel på mig

och därför kommer ni
stå som frågetecken
och strö vackra
röda rosor och rosetter

medan ni viskar
"hade ingen aning"
"inte jag heller"













Fri vers (Fri form) av ophelia_drunknar
Läst 172 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-03-28 21:06



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vilken vacker text! Du är skicklig att uttrycka smärtan i att vara osynlig- sakta drunkna i sina egna tårar- o sen deras oförstående huvudskakningar. Hade de bara riktat huvudena mot dig så hade de sett vad som är på gång...Det är bara de som blundar som reser osynliga murar- de seende, leende bygger broar över mörka vatten.

Den osynlige ser dig- han sänder sina osynliga sändebud till att räcka dig en frälsarkrans (gammalt ord för livboj). Jag hoppas du ser den o blir räddad.
2013-03-28
  > Nästa text
< Föregående

ophelia_drunknar
ophelia_drunknar