Likt en sensommarnatt, som hotar att våldföra sig på alltför nakna ben.
Precis så har du förlett mig.
Lät mig tro att den lilla värme som fanns i luften räckte till.
Räckte till att hålla elden, som var kärleken, vid liv.
Jag såg inte ens igenom den tjocka dimman, som var berusningen.
Så berusad av den kärlek du gav mig.
Jag har strosat genom sommarnatten, men en sådan tärande ensamhet.
Den krispiga kylan i luften tar tag i mig, och skakar mig.
Insikten kryper in under skinnet.
Det är såhär det kommer att kännas.
Som om att du tappar mitt hjärta i marken.
Varenda sensommarnatt.