hon hade förlagt sitt eget liv
glömt bort var hon gömt det

under täcken av förspillda mödor
och synder oförlåtna

åter av en slump fann hon det
Se, där låg det, skälvande
förminskat och förkrympt

och hon var en skugga bara
dov, stum och

bedövad av sin längtan