En flicka läste en historia
enligt henne den tråkigaste som finns
trots att den gav henne en gloria
ty hon har levt den fler gånger än hon minns

Om den oövervinnerliga rosen
förlorad någonstans i nord
som från ingenstans varde kommen
talade eposets ord.

Den var inte så hög som de andra
men vassare och desto mera röd
Förbi den årstiderna vandra
men inget kan dämpa dess glöd

Jag sprang i ett lopp jag ville vinna
där springer jag ännu ibland
men på mållinjen såg jag en kvinna
med en segerbukett i sin hand

Hon berättade för mig en historia
om en ros, den vackraste som finns
jag somnade halvvägs igenom, tror jag
ty jag har skrivit den fler gånger än jag minns