Han kom från en av de gamla pubarna
i gamla stan.
Vi är grannar sedan åren då Palme levde
och visade oss vart skåpet ska stå.
Lite som grannen i Beck. "Skaru hare
en stänkare? " Han frågade nu också emedan
han vet att jag inget av det längre förtär.
Mest av vänlighet, och en stor portion ensamhet.
Ibland följer jag och jycken med in till hans
residens. Det är inte Calvados han dricker.
Utan Martini. Förundrande. Men så fort vi kommer
innanför hans gemak. Säger han med hög röst:
"Numen inest".
Första gången trodde jag att han sa något
finska. Men nu vet jag bättre.
"En gudom här bor" Rena grekiskan för mig.
Han är en lärd man denne fd Filosofie Doktor.
Men när inga studenter eller lärlingar
finns mer så frågar man inte längre efter
honom. Hans böcker läses ännu av studerande.
Runt om i våra universitet. Han är en fin
gammal man.
Men på sista tiden har han alltmer börjat
ställa frågor om min tro. Hade jag varit
en av hans elever så hade han nog haft
svårare. "Jesus var en god filosof", sa han
en kväll.
Och jag höll med.
I Julklapp förra året gav jag honom en liten
bönebok som innehöll Johannes evangelium.
På annandagen ringde han på dörren och
med lite runda fötter utbrast han med boken
i handen och pekandes på det skrivna.
"Numen inest, Numen inest". "Tack min
vän sa han och kramade om mig och gav mig
en blöt puss med sitt nästan tomte skägg
kittlande mot min kind.
"Jag förstår" sa han med fuktiga ögon.
"Jag förstår"
Den natten sov nog både han och jag lugnt.
Det bor en Gudom i honom också nuförtiden.

The Duke